måndag 28 augusti 2017

# 8 Många exempel nuförtiden på tomma tunnor som skramlar

Återigen är det bevisat att tomma tunnor skramlar mest!

För ett tag sedan kunde vi i Dagen läsa om varför socialdemokraten Pierre Kjellin kandiderar i kyrkovalet. Skälen var andra än grundade i en kristen tro. Tvärtom.

I en insändare i Nerikes Allehanda får vi läsa tankar från Maria Lagerman som är en trogen arbetare i det Socialdemokratiska partiets vingård. I sin insändare utbrister Maria Lagerman, som är kandidat till ett förtroendeuppdrag i det kristna samfundet Svenska kyrkan, att hon är less på alla utrop om att det är bara Guds ord som ska styra i kyrkan och ingen politik.

Insändaren är både befriande och sorglig. Befriande i den meningen att Socialdemokraternas avsikter med kyrkan står glasklart naken. Sorglig eftersom det uppenbarligen finns människor som vill att kyrkan ska vara något annat än kyrka och som motarbetar kyrkans heliga uppdrag.

Först slaktar Maria Lagerman den kristna tron och reducerar Guds ord till vad som är hugget i två stentavlor. Jag antar att det är de 10 budorden och Moses stentavlor som avses. Maria Lagerman tänker på fullt allvar (jag väljer att inte skriva tror) att Guds ord och budskap enbart består av budorden. Jag känner inte till Maria Lagermans ålder (och det är ofint att fråga en kvinna om sådana ting) men jag antar att det var ett tag sedan hon konfirmerade sig. Detta är inte platsen att mer utförligt att berätta om vad som är kristen tro. Men det finns ju sådant som att Bibeln och Jesus också är Ordet.

På något märkligt vis motiverar Maria Lagerman partipolitikens berättigande i Svenska kyrkan med att politiken behövs för att tolka Guds ord eller menar hon att den socialdemokratiska ideologin är Guds ord?! Gud bevare oss!

Det är tydligt att perspektivet är utifrån och in. d.v.s. från världen och in i kyrkan. Kyrkan anses vara en intressant arena för Socialdemokraterna. Men kyrkan behöver inte ”påfyllning” utifrån. Det är Jesus och Ordet som är grunden. Det är förstås viktigt att förstå sin samtid men det är en fin balansgång att styra flödena. Åt vilket håll går huvudströmmen?

Jesus och den kristna tron går inte att inordna eller tolka utifrån futtiga mänskliga ideologier, allra minst i en ytlig vänster-högerskala.  Tron får konsekvenser men det är inte ”politik” att bry sig om sin nästa eller att bry sig om skapelsen. Det är inte något som kan få en etikett höger eller vänster. Att hävda att allt är politik är att inordna Kyrkan i ett sekulärt system. Att tänka utifrån och in. Kyrkans uppdrag, diakonin och Guds mission, ger i sig själv kontaktyta med världen och behöver inte hjälp på traven ”från andra hållet”.

Maria Lagerman påstår sedan att somliga totalt missat själva grejen. Och vad är då grejen enligt Maria Lagerman? Jo, Maria Lagerman för fram tre teser om detta.

Det första är enligt Maria Lagerman att det inte blir någon förkunnelse om det inte finns människor av kött och blod som tar ansvar och kandiderar till de beslutande instanser som formats, d.v.s. om det inte finns listor med sossar, centerpartister och sverigedemokrater.

Vad jag vet har kyrkan ett antal människor som är särskilt vigda att förkunna Guds ord. Även vi icke prästvidga kristna, det allmänna prästadömet, har att följa Jesus missionsbefallning. I grunden är Kristi kyrka inte en organisation med olika beslutsorgan. Det är levande gemenskap mellan kristna. Så nog blir det förkunnelse utan partipolitik i kyrkan. Det behövs varken Folkhemmets vänner, det Närodlades vänner eller Sverigevänner för att skapa en demokratisk ordning i Svenska kyrkan och hennes medlemmar möjliget till inflytande. Det ”räcker” med Jesus-vänner av kött och blod.

Den andra tesen enligt Maria Lagerman är att det blir ingen förkunnelse av en gemensam lära, tolkad i en gemensam nutid, om varje församling blir sig själv nog, där de anställda svarar för prioriteringar, tolkningar och fördelning av andras pengar (kyrkoavgiften).

Förutom att förkunnelse som jag skrev tidigare blir av även utan Socialdemokraterna i kyrkan verkar Maria Lagerman verkar rikta sin udd mot de anställda och ett s.k. tjänstemannavälde. Det är få som motsätter sig sekulära partiers inflytande i kyrkan som också påstår att kyrkan inte ska ha en demokratisk ordning för inflytande för medlemmarna. Det demokratiska argumentet håller inte för partipolitiken. Det behövs inga partier för att medlemmarna ska kunna ha inflytande i kyrkan. Att kyrkoavgiften tickat på har gjort att alltför mycket verksamhet utförs av anställda och inte av ideella krafter. Men det är en helt annan sak.

För det tredje anser Maria Lagerman att det blir ingen förkunnelse med fokus på tolkningar som förordar öppenhet, tolerans, kärlek och allas lika värde, om de förtroendevaldas värderingar inte är just sådana och att det behöver vara grupper som kandiderar och inte personer med olika tycke och smak. Dessutom hävdar hon att Svenska kyrkan behöver mer av den slags tydlighet som partipolitiskt engagemang mejslar fram.
Det är inte de förtroendevaldas värderingar det handlar om. Det handlar inte om tycke och smak. Själva grejen, Maria Lagerman, med kyrkan är att förkunna evangeliet om Jesus. Inget annat! Och som bekant är alla människor lika mycket värda inför Honom. 

Det Svenska kyrkan behöver är en större frimodighet att tydligt berätta om vad evangeliet står för. Att tydligt berätta om Jesus som vår frälsare. Värderingar utifrån, oavsett i flock eller enskilt, är inte välkommet i kyrkan. På allvar verkar Maria Lagerman mena att det sekulära partiets Socialdemokratiernas ideologi är en garant för Svenska kyrkans förkunnelse. En sann ulv i fårakläder!

Socialdemokraternas syfte men också Centerpartiets och Sverigedemokraternas för den delen är inte att främja Guds rikes utbredande. Perspektivet är ett annat. Det är den egna sekulära ideologin som ska genomsyra kyrkan. Inte Guds ord. Och man anser att respektive parti ska vara kyrkans Herre, inte Jesus.

Maria Lagerman försöker inge en trygghet i att väljarna vet att hon företräder just en socialdemokratisk värdegrund och ingen privat formad ideologi. Jag känner ingen större trygghet. Tvärtom gå det kalla lårar genom ryggen när jag hör kandidater som Maria Lagerman eller Uppsalabon som vill ha förtroende att leda Svenska kyrkan garantera att de vill föra in sin sekulära partiideologi i kyrkan.

Kyrkan är inte en plattform för partipolitik. Att det ska vara så svårt att förstå det! Jag börjar, för att använda Marias Lagermans egna ord, bli less på alla partipolitiker som tror att kyrkan är deras lekstuga. Maria Lagerman och alla andra partipolitiskt aktiva får vänja sig vid att det finns de som anser att partipolitiken inte ska få härja fritt i kyrkan! Rösta på ett icke partipolitiskt alternativ den 17 september!


fredag 11 augusti 2017

# 7 Tomma tunnor skramlar mest! Om kyrkan och partipolitisk makt! Granskning av Ss och Cs kyrkovalsprogram. Ordtest!




Det finns ett uttryck som lyder ”Tomma tunnor skramlar mest”. Det är mycket träffande på Socialdemokraternas och Centerpartiets kyrkovalsprogram. Många ord men lite innehåll. Effekten blir då att det ekar lite ihåligt.

Jag roade mig eller rättare sagt oroade mig med att läsa Socialdemokraternas och Centerpartiets s.k. kyrkopolitiska program som upprättats inför det stundande kyrkovalet. 

Blogginlägget inleds med mina allmänna tankar om partipolitiken och makt i kyrkan, övergår i ett ordtest av Ss och Cs kyrkoprogram och avslutas med kommentarer av en rad citat från valprogrammen.


När jag läste programmen hade jag i bakhuvudet Jesus uppmaning:

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Jag hade även denna skrivning från Kyrkoordningen i åtanke:

"Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor skall komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas."

Efter att med de ovan angivna ”glasögonen” ha läst de olika programmen var det ganska enkelt att skilja agnarna från vetet.

Med utgångspunkt från missionsbefallningen och skrivningen i Kyrkoordningen borde samtliga kyrkoprogram vara fullspäckade med tankar och idéer om hur evangeliet om Jesus kan förkunnas och nå fler människor, om hur församlingsgemenskapen kan utvecklas osv.

När jag läser programmen blir det sorgligt uppenbart att dessa inte har sin utgångspunkt i missionsbefallningen och Kyrkoordningen utan i det sekulära partiets ideologi och program. Det kunde lika gärna ha varit vilka valbroschyrer som helst till ett allmänt val om än klädda med viss ”kyrklig” språkdräkt.

Inget, jag säger inget, av de partipolitiska programmen för Socialdemokraterna eller Center­partiet ger svar på frågor om hur Svenska Kyrkan kan möta framtiden med Jesus i centrum. Svaren ligger i befintliga sekulära partiprogram och ideologier. Och som ni nog säkert förstått vid det här laget är det enligt min uppfattning ett helt felaktigt förhållningssätt att hämta svaren från partipamfletter när svaren finns i Bibeln och evangeliet om Jesus. Redan här hamnar programmen i diket.

En slutsats är att mycket av det som skrivs i programmen kan sägas vara ”icke nominerings­gruppsskiljande”, d.v.s. allmänna och stundtals självklara skrivningar som det inte behövs partipolitiska nomineringsgrupper att föra fram. Det visar istället på hur krystat det blir när sekulära partier försöker sätta partiideologi i det kyrkliga sammanhanget. Man behöver exempelvis inte särskilt påpeka att kyrkan stå för alla människors lika värde osv. Detta är en självklarhet som vi inte behöver sekulära partier i kyrkan för att föra fram!

Även om socialdemokraternas program i huvudsak är urvattnat och ett partiprogram i sällsynt misslyckad kyrklig dräkt så utmärker sig även Centerpartiets program som i huvudsak består av ett oreflekterat klippande och klistrande från olika partidokument och reklam för s.k. Närodlad politik.

Jag konstaterar att kyrkan är en fin plattform bland flera för dessa partier för inflytande i samhället. Det är ambitioner om makt som styr. Det handlar om att bibehålla och utöka makten i kyrkan som vissa ser som en del av den svenska folkrörelsen. Men Svenska kyrkan är inte vilken förening som helst utan den är en del av Kristi Kyrka – en trosgemenskap.

Det handlar om makt som ska utövas till varje pris och utan hänsyn till konsekvenserna. Socialdemokraterna hymlar i vart fall inte med detta eftersom de uttryckligen i sitt kyrkopolitiska program anger att: ”För oss har den Svenska kyrkan en viktig roll att spela i det nya folkhem som socialdemokratin vill bygga för framtiden.” 
Jag som i min enfald alltid trott att kyrkan ska bygga Guds rike!

Och det är här som partipolitiken inte passar in och skaver rätt rejält.

Kyrkan har som jag nämnde ett alldeles särskilt uppdrag. Detta uppdrag tar sin utgångspunkt i Guds ord. Vi får genom den Helige Anden vägledning att utföra uppdraget. Uppdraget kan inte definieras utifrån sekulära partiers program eller ideologier. Visst är det så (vilket många vill förtränga men också framhålla) att vårt samhälle bygger på kristendomen och kristna traditioner och att därmed även de sekulära partierna hämtat inspiration från kristendomen. Men det blir en märklig rundgång om av människan skapade ideologier, oavsett inspirationsgrund, överhuvudtaget ska ges ett inflytande över Kristi Kyrka och påverka trosfrågor.

Den stora saken är att perspektivet är felaktigt utifrån och in, d.v.s. från världen och in i kyrkan. Kyrkan är en intressant arena för socialdemokraterna. Kyrkan behöver centerpolitiska värdering osv. Kyrkan behöver inte ”påfyllning” utifrån. Det är Ordet som är grunden. Jesus och den kristna tron går inte att inordna eller tolka utifrån futtiga mänskliga ideologier, allra minst i en ytlig vänster-högerskala. Tron får konsekvenser men det är inte politik att bry sig om sin nästa eller att bry sig om skapelsen. Det är inte något som kan få en etikett höger eller vänster. Att hävda att allt är politik är att inordna Kyrkan i ett sekulärt system. Att tänka utifrån och in.

Jesus, evangeliet och kristen tro är så mycket större än politik och mänskliga ideologier. Att inordna kyrkan i sådant tankegods är att förminska den kristna tron och att devalvera evangeliet. Det finns ingen anledning att försöka rättfärdiga sin ideologiska övertygelse med att skapa en koppling till den kristna tron.

Men sådant är svårt att förstå för de som har sina tankerötter i en helt annan vegetation och för de inom kyrkan som vänder kappan efter vinden och låter sig uppslukas av systemet. 

Däremot är det uppenbart att människor, särskilt sådana med makt, genom historien och in i nutiden har använt och använder kyrkan som en plattform för sina egna åsikter och sina egna ambitioner. Det går att finna stöd för sina ideologiska uppfattningar i den kristna tron oavsett om man är höger- eller vänstervriden. Detta kommer till tydligt uttryck bl.a. i Johan Sundeens intressanta bok om den s.k. 68-vänstern inom Svenska kyrkan. Andra exempel kan säkert finnas på den s.k. högerflanken med exempel från Sydamerika. 

Jesus kärleksbudskap är inte alltid enkelt att följa och det får konsekvenser för det kristna livet. Men budskapet om kärlek till nästan och de konsekvenser det får är dock något annat än politik. Kyrkan måste återfå perspektivet ”inifrån och ut” och inte låta sin tro och sitt liv formas av sekulära ideologier! 

Så även om det känns svårt - släpp taget om makten och låt kyrkan bli befriad från partipolitiken! Låt kyrkan istället komma till världen som den egentligen är med ett frimodigt proklamerande av evangeliet om Jesus! 



Nu till Socialdemokraternas och Centerpartiets program

Programmen är fastslagna av respektive partistyrelse. Det gäller både för Centerpartiet och Socialdemokraterna. Jag kan som sagt inte recensera enskilda människors tro men jag har svårt att se att samtliga partistyrelsemedlemmar ens är medlemmar i Svenska Kyrkan än mindre troende. Även om det kallas nomineringsgrupper och inte parti är kopplingen till moderpartiet, även på formell grund, glasklar. Samtliga program framhåller inriktningen och tankegodset hos det sekulära moderpartiet. Det gäller även Miljöpartister i Svenska kyrkan och Vänstern i Svenska kyrkan.

Inledningsvis gjorde jag en sökning i respektive dokument för att undersöka om vissa kristna nyckelord (och då även varianter av dessa) förekommer. Jag valde ut dessa:

Församling 
Kristna          
Gemenskap 
Tro                
Gud               
Jesus             
Kristus          
Herre             
Fader             
Sonen            
Anden           
Evangelium  
Nåden           
Mission         
Diakoni
Undervisning
Evangelisation 

Mer om ordtesten lite längre ner. 

När det gäller programmen kan man dela in olika textpartier i tre grundkategorier.

Kyrkligt relevanta skrivningar
Partipolitiskt och ideologiskt tankegods
Allmänna skrivningar/självklarheter

De två sistnämnda kategorierna dominerar fullständigt. En stor del av det som skrivs i programmen kan sägas vara icke ”nominerings­gruppsskiljande”, d.v.s. allmänna och stundtals självklara skrivningar som det inte behövs partipolitiska nomineringsgrupper att föra fram. Det visar istället på hur krystat det blir när man försöker sätta partiideologi i det kyrkliga sammanhanget. Det är få skrivningar som är relevanta.

SOCIALDEMOKRATERNA

Vi börjar med socialdemokraternas program och utmaningen med att läsa på ”socialdemokratiska". En inte helt lätt uppgift.

Socialdemokraterna satsar som vanligt stort inför kyrkovalet. Kyrkovalet ses som en uppvärmningsövning inför de allmänna valen i riket och detta år som en batalj med SD. Programmet innehåller till överväganden delen texter som direkt kan kopplas till partiets sekulära partiprogram. Resterande delen utgörs av allmänna skrivningar och självklarheter. Ytterst få kyrkligt relevanta skrivningar kan återfinnas.

Läser man även på vad som står att läsa på sajten www.valloftet.se blir bilden ännu tydligare att det handlar om socialdemokratisk ”vanlig” politik. Inte ett ord om Jesus. Socialdemokraternas Wanja Lundby-Wedin citeras: ”Kyrkopolitik handlar om värderingar. Vill du vara med och stärka Kyrkans arbete för medmänsklighet och solidaritet? Vill du att Svenska Kyrkan ska bidra till ett samhälle som håller ihop?” I say no more. Vi behöver inte socialdemokraterna för att stärka kyrkans arbete för medmänsklighet. Det följer av kyrkans DNA.

Hur utföll ordtestet? När det gäller socialdemokraterna sökte jag även efter orden ”Välfärd”, ”Svenska modellen” och ”Folkhem”.

Välfärd         5
Församling   3
Svenska modellen 2
Kristna          2 (om kostnadsfri konfirmationsundervisning)
Undervisning 2
Folkhem       1
Gemenskap   1
Tro                1
Diakoni         1
Gud               0
Jesus             0
Kristus          0
Herre             0
Fader             0
Sonen            0
Anden           0
Evangelium  0
Nåden           0
Mission         0
Evangelisation 0

Det hade nog varit klädsamt med att i vart fall nämna Kyrkans Herre vid namn i varje fall en (1) gång. Men Jesus lyser med sin frånvaro i programmet. Det är intressant att notera att klassiska ord på socialdemokratiska som Välfärd, Svenska modellen och Folkhem nämns fler gånger.

CENTERPARTIET

Vi går nu vidare till Centerpartiet.

Centerpartiet hymlar inte med kopplingen till moderpartiet. Nomineringsgruppen heter kort och gott ”Centerpartiet” och det framgår tydligt att programmet fastställts av partistyrelsen. Som jag framförde tidigare är det inte min sak att avgöra och värdera andra människors tro men är alla i Centerpartiets partistyrelse kristna och är alla medlemmar i Svenska Kyrkan? Om så är fallet får vi samfällt utropa ett ”Halleluja”. Men intill saken är utredd tillåter jag mig att inta en något skeptisk hållning i frågan.

Hur utföll ordtestet?

Församling   14
Gemenskap   5
Närodlad       4
Diakoni         2
Gud               0
Jesus             0
Kristus          0
Herre             0
Fader             0
Sonen            0
Anden           0
Evangelium  0
Kristen          0
Tro                0
Nåden           0
Mission         0
Undervisning 0
Evangelisation 0


Även i Centerpartiets program lyser kyrkans Herre med sin frånvaro. Inte ens begreppet ”kristen tro” finns med. Istället dominerar ordet ”församling” och då i en mer organisatorisk mening än som organism och istället för sammanhang kopplade till troendes gemenskap. Det partipolitiska och sekulära ordet ”Närodlad” förekommer istället flera gånger. Ordtestet kan sammanfattas med ordet Andefattigt!


Avslutningsvis kommenterar jag valda delar ur programmen, se S- och C-citat med mina kommentarer.