# 11 Om gungor och karuseller i Svenska kyrkan. Märklig replik av Fredrik Nilsson Björner i Kyrkans Tidning 14 mars

Om gungor och karuseller i Svenska kyrkan. Märklig replik av Fredrik Nilsson Björner i Kyrkans Tidning 14 mars

I mitt inlägg # 9 har jag redogjort för upphandlingsreglerna och om icke-upphandlingen av Kyrkohandboken och om den märkliga prissättningen av Kyrkohandbokens olika delar.

Svenska kyrkan svarar nu genom Fredrik Nilsson Björner på en debattartikel av Tomas Appelqvist som bl.a. rör upphandlingen och prissättningen.

Lika med Verbums svar förra veckan innehåller Björners svar flera märkliga påståenden.

När det gäller upphandlingen är det genom Björners svar klarlagt att någon sådan inte genomförts. Björner hänvisar till avsiktsförklaringen som pekar ut den långa relationen mellan Verbum och Svenska kyrkan och till att Verbum är en kompetent leverantör. 

Dessa förhållanden ifrågasätter ingen i sig. Men enligt Svenska kyrkans upphandlingsregler är det främst kostnadseffektivitet som gäller. Då får relationer stå tillbaka även om det svider.

Noterbart är att Björner inte förnekar att Svenska kyrkan brutit mot regelverket genom att det inte fattats ett formellt beslut att inte upphandla med angivande av skäl för detta (vilket skulle ha diarieförts för transparens och möjlighet till uppföljning. Dessutom genom att inte säkerställa att priserna som Verbum offererade var rimliga. 

Vad säger då Björner om prissättningen och att kyrkokansliet betalar ett lägre pris?

Björner skriver:

”Kyrkokansliet har gjort en stor beställning, med bland annat drygt 3 500 missalen, och får därför mängdrabatt på den beställningen.

Dessa böcker kommer att distribueras till varje kyrka och innebär de facto en ren besparing för församlingarna, då de får just dessa böcker helt utan kostnad. Det innebär också att Svenska kyrkan har fått ett lägre pris, och att Verbum tjänar mindre på dessa böcker än om församlingarna själva hade beställt dem.”

Vi kommer då in på detta med ”Gungor och karuseller”.

Med kyrkokansliets logik så är det rimligt att församlingarna betalar ett högre pris eftersom de fått ett eller annat missale utan kostnad. Vad som kan ses som en generös gåva betalas alltså av att församlingarna sedan betalar ett överpris för resterande beställningar.

Och så detta med kyrkokansliets mängdrabatt. Björner skriver att ”Svenska kyrkan” har fått ett lägre pris genom kyrkokansliets stora beställning. Men vilka är det som gör den riktigt stora beställningen? Jo, det är församlingarna som ju egentligen är ”Svenska kyrkan” som Björner talar om.

Församlingarna som tillsammans köper hela upplagan på 1000-tals exemplar borde självklart ha setts som en enhet (=Svenska kyrkan) och fått samma lägre pris som Kyrkokansliet förhandlade fram.

Varför kan inte de priser som förhandlats fram för Kyrkokansliet även gälla för församlingarna? Borde inte kyrkokansliet ha sett till hela Svenska kyrkans intressen och inte bara förhandlat för kyrkokansliet?

Det finns inget som helst skäl till att församlingarna inte skulle ha kunnat få samma pris som kyrkokansliet. 

Den ekonomiska risken för Verbum är obefintlig vilket framgår av avtalet mellan Svenska kyrkan och Verbum. 

  

­­Det är också intressant att notera att Björner bekräftar att Verbum tjänar pengar även när kyrkokansliets priser gäller. Alltså betalar församlingarna ett överpris.

Under alla förhållanden, varför är inte Kyrkokansliet solidariskt med församlingarna och betalar samma pris? 

Twitter: @kyrkoval